Recensionscitat
Rune Jakobsson


 


Lilla spöket Laban Rune Jakobsson och Siv Eriksson.


Lilla spöket Laban Rune Jakobsson och Siv Eriksson.

Lilla spöket Laban – Teater DaCapo
” – Nu ska vi berätta en spökhistoria! Det säger de båda vitklädda skådespelarna Siv Eriksson och Rune Jakobsson och tittar ut över publiken lite lagom spöklikt. /…/ Under senare år har man kunnat se sagorna animerade på bio och i tv också. Men frågan är om de inte gör sig bäst så här, lekfullt gestaltade av erfarna skådespelare som tar barnen och berättelsen på allvar. ”
(Susanne Sigroth-Lambe, Uppsala Nya Tidning, 13/10 2018)




Flickan i frack Sofia Berg-Böhm och Rune Jakobsson.
Foto: Dragan Popovic


Flickan i frack Rune Jakobsson, Magnus Wetterholm, Bodil Carr Granlid och Sofia Berg-Böhm.
Foto: Dragan Popovic


Foto: Dragan Popovic

Flickan i frack – Stadra teater
”Rune Jakobssons stillsamt känslostarka spelstil har fått en idealisk karaktär i den lite bortskämde men i kärlek hängivne greven Ludwig von Battwhyl.”
(Martin Dyfverman, Kulturdelen 7/7 2018)

”Men visst är det fint att följa samspelet, genom tiden, mellan Jakobssons Ludwig och Berg-Böhms Katja. Stadra sommarscen har ännu en gång förmedlat en kärlek till litteraturen och musiken, litet grann sig lik, men alltid ny. Gå dit och njut!”
(Sara Granath, Svenska Dagbladet 8/7 2018)

”Liksom Rune Jakobsson som är lysande som den bortskämde och sorglustige greve Ludwig von Battwhyl.”
(Måns Uggla, Nerikes Allehanda 8/7 2018)



Man skulle veta vad lycka är Rune Jakobsson och Anja Strautmanis.


Man skulle veta vad lycka är Rune Jakobsson och Siv Eriksson.


Man skulle veta vad lycka är Rune Jakobsson, Siv Eriksson och Anja Strautmanis.

Man skulle veta vad lycka är – Teater DaCapo
”Teater DaCapo har av Krapu-Kallios roande och smått absurda vardagsbetraktelser skapat en charmant liten föreställning som elegant och precist lyckas träffa den inte helt lätta genre som man skulle kunna kalla för ”lättsamt allvar”. Förutom skådespelarna Siv Eriksson och Rune Jakobsson,
som vid det här laget är fullblodsproffs vad gäller intima föreställningar av den här typen, medverkar även cellisten
Anja Strautmanis som med hjälp av musik av Benjamin Britten hjälper till att skapa dynamik i föreställningen.
Det hela resulterar i en trivsam timme som det faktiskt är riktigt lätt att bli lycklig av.”
(John Sjögren, Uppsala Nya Tidning 24/4 2018)



Arabia Felix Magnus Wetterholm, Rune Jakobsson och Ellen Hennig.
Foto: Dragan Popovic


Arabia Felix Amber Klaassen, Rune Jakobsson, Magnus Wetterholm och Ellen Hennig.
Foto: Dragan Popovic


Foto: Dragan Popovic

Arabia Felix – Stadra Teater
” Och Rune Jakobsson förstås, denne Stadraveteran – med kanske lite mindre utrymme än vanligt –
men som med små medel gav bottnar även åt en kartograf med sextant. ”
(Martin Dyfverman, Kulturdelen 8/7 2017)




Apelsinträdet Amber Klaassen, Rune Jakobsson och Anna Söderling.
Foto: Dragan Popovic


Apelsinträdet Rune Jakobsson och Magnus Wetterholm.
Foto: Dragan Popovic


Apelsinträdet Rune Jakobsson och Anna Söderling.
Foto: Dragan Popovic

Apelsinträdet – Stadra Teater
” Rollen som Axel bärs med lätthet av Rune Jakobsson. Jag är benägen att säga att det är bland det bästa jag sett honom göra.
Stor närvaro och dynamik. ”
(Agneta Wistrand Rosendal, Kulturdelen 9/7 2016)



Apelsinträdet Rune Jakobsson och Anna Söderling.
Foto: Dragan Popovic


Apelsinträdet Rune Jakobsson och Magnus Wetterholm.
Foto: Dragan Popovic


Apelsinträdet Emil Brulin och Rune Jakobsson.
Foto: Dragan Popovic

Apelsinträdet – Stadra Teater
” Rune Jakobsson håller säkert i rollen som Axel. Gestaltningen är trovärdig och mångfacetterad. ”
(Marita Johansen, Nerikes Allehanda 10/7 2016)


Apelsinträdet – Stadra Teater
” Anna Söderling (Karin), Magnus Wetterholm (Oscar) och Rune Jakobsson (Axel)
tar tillvara rollfigurernas alla skiftningar och möjligheter och är lysande. ”
(Benny Abrahamsson, Karlskoga Tidning 10/7 2016)




Efter mitt eget huvud Rune Jakobsson och Kajsa Linderholm
Foto: Dragan Popovic


Efter mitt eget huvud Rune Jakobsson och Kajsa Linderholm Foto: Dragan Popovic

Efter mitt eget huvud – Stadra Teater
” Några av föreställningens vackraste scener är mötena mellan Agneta Horn och Lars Cruus spelad av Rune Jakobsson. ”
(Benny Abrahamsson, Karlskoga Tidning 5/7 2014)



Efter mitt eget huvud Rune Jakobsson, Kajsa Linderholm, Gunilla Orvelius,
Magnus Wetterholm och Bodil Carr Granlid Foto: Dragan Popovic


Foto: Dragan Popovic

Efter mitt eget huvud – Stadra Teater
” Rune Jakobsson varierar sig fint som Agnetas frånvarande käraste, Lars Cruus,
och den greve Sparre hon absolut inte vill ha. ”
(Sara Granath, Svenska Dagbladet 7/7 2014)


Efter mitt eget huvud – Stadra Teater
” Värd att nämna är också Rune Jakobsson, som lyckas ge konturer åt så skilda figurer som den plikttrogne Cruus respektive fåntratten Sparre, den man Agneta Horns far förgäves försökte gifta bort henne med. ”
(Claes Wahlin, Aftonbladet 28/7 2014)



Nusse-kudden Rune Jakobsson och Siv Eriksson


Nusse-kudden Rune Jakobsson och Siv Eriksson

Nusse-kudden – Teater DaCapo
” Rune Jakobssons morfar kastar sig elegant genom ett långt liv…/…/ Narrativets grundförutsättning, en åldring som vägrar lämna ifrån sig sin kudde, borgar förstås för en hög grad av underhållning. Men mest imponerar skådespelarna som kombinerar en rutinerad säkerhet med en fin nerv. ”
(Sebastian Johans, UNT 22/3 2014)



Bolanders skor Magnus Wetterholm och Rune Jakobsson. Foto: Joacim Nilsson


Bolanders skor Magnus Wetterholm och Rune Jakobsson. Foto: Joacim Nilsson

Bolanders skor – Teater Martin Mutter & Stadra Teater
”Både Magnus Wetterholm och Rune Jakobsson agerar med subtila medel, alltså med raffinerat små antydningar om att det ligger mycket och bubblar under ytan i skoidyllen. Ingen lär bli besviken på vad som visar sig… /…/ Det är verkligt starkt spelat av de bägge. De spelar kvinnor med små medel, bara lite lätt rött läppstift och en slags svarta vida affärsbiträdesklänningar. Att de som män spelar kvinnor blir inget konstigt. Det gör snarast allt i uttryck och relationer mycket mer allmängiltigt. Det är som att teaterstycket gör något verkligt konkret i att vara feminist av idag och inte bara säga ”hen” utan också göra det. ”
(Martin Dyfverman, Sveriges Radio P4 Örebro, 24/1 2014)


Bolanders skor – Teater Martin Mutter & Stadra Teater
”De båda skådespelarna kan varandra efter fler år tillsammans på Stadra sommarscen och är perfekta för rollerna som de två kvinnorna i sina svarta expedit-rockar och röda läppstift. /…/ Nu får Magnus Wetterholm sjunga ut och Rune Jakobsson spela ut sin komiska sida. Nio skolåtar med mellansnack knyter på alla plan ihop ”Bolanders skor” och publiken tar med sig värmen från skratten ut i snöyran och kylan.”
(Marita Johansen, Nerikes Allehanda 17/1 2014)



Foto: Dragan Popovic


Revykungen Rune Jakobsson och Magnus Wetterholm. Foto: Dragan Popovic

Revykungen – Stadra sommarscen
”Rune Jakobsson fångar Nils Ferlins essens smakfullt och varmt.”
(Marita Johansen, Nerikes Allehanda 1/7 2013)



Foto: Dragan Popovic


Revykungen Rune Jakobsson och Elvira Eberfors. Foto: Dragan Popovic

Revykungen – Stadra sommarscen
”Rune Jakobsson braverar med Monolog i månsken då han med klapprande klackar och smattrande svada åskådliggör diktandets vedermödor och även som nazistisk byhandlare där han med knuten kroppshållning och gnällig närkingska visar hur det är ställt med handlaren.”
(Benny Abrahamsson, Karlskoga Tidning 1/7 2013)



Foto: Dragan Popovic


Foto: Dragan Popovic

Revykungen – Stadra sommarscen
”Ferlin spelas av Rune Jakobsson som återigen lyckas fånga en karisma kring en känd person, känd på ett mytiskt sätt men också i mycket okänd som person.”
(Martin Dyfverman, Sveriges Radio P4 Örebro 1/7 2013)



Foto: Dragan Popovic


Foto: Dragan Popovic

Revykungen – Stadra sommarscen
”Rune Jakobssons Ferlin är kanske inte så look-a-like till det yttre, men förmedlar en Ferlinstämning. Inte minst då han steppar fram ord, rytm och känsla, för att visa hur poesi blir till.”
(Agneta Wistrand Rosendal, Kulturdelen 1/7 2013)



Skapande dramatik för vuxna Rune Jakobsson och Charlotta Jonsson. Foto: Viktor Kjellberg

Skapande dramatik för vuxna – Playhouse teater
”Mest hjärtknipande i all sin kärlekstörst är Rune Jakobssons genomsnälle Ralf,
fint kontrasterad av Charlotta Jonssons distanserade och bekräftelsesökande Therese.
Det är en ensemble som hanterar de metafiktiva vindlingarna med avspänd självklarhet.”
(Anna Håkansson, nummer.se 19/3 2013)



Foto: Viktor Kjellberg

Skapande dramatik för vuxna – Playhouse teater
”Skådespelarna väcker sympati för sina roller och det försiktiga närmandet dem emellan är föreställningens behållning.
/…/ Rune Jakobssons Ralf är som en enda stor längtan som strålar ur varje por i hans kropp.”
(Sara Granath, Svenska Dagbladet 18/3 2013)



Foto: Dragan Popovic


Foto: Dragan Popovic

Hör musiken, söker efter orden - Stadra sommarscen
”Rune Jakobsson gör kraftprovet som huvudrollen Gullberg.
Hans sätt att – i allt han gör – utan åthävor fullkomligt fånga in allt intresse, passar hundra procent här.
Han låter oss ana – och ibland utläsa – så mycket och så mycket skiftande i Gullbergs natur.”
(Martin Dyfverman, Sveriges Radio P4 Örebro 2/7 2012)


Hör musiken, söker efter orden Rune Jakobsson och Christophe Neerings. Foto: Dragan Popovic


Hör musiken, söker efter orden Rune Jakobsson och Christophe Neerings.
Foto: Dragan Popovic


Hör musiken, söker efter orden - Stadra sommarscen
”I Johan Bernanders regi får vi möta barnet Hjalmar, känslig och med fiollåda försedd, i dialog med den vuxne, ångestridne. Känsligheten, som kan visa sig som en sky över ansiktet finns också med i Rune Jakobssons rolltolkning. /…/ … och scenerna mellan den unge och äldre Hjalmar är bland de starkare i en uppsättning som växer till något vackert och tänkvärt.” (Sara Granath, Svenska Dagbladet 5/7 2012)


Foto: Dragan Popovic


Foto: Dragan Popovic


Hör musiken, söker efter orden - Stadra sommarscen
”Gripande om diktare. Vacker dramatisering av Hjalmar Gullbergs liv /…/ Det är en poäng och ingen nödlösning att Rune Jakobsson spelar både Hjalmar och Hjalmars biologiske far. Den dubbla upplagan illustrerar på ett full synligt vis splittringen i den vuxne författarens liv.”
(Leif Zern, Dagens Nyheter 2/7 2012)


Hör musiken, söker efter orden Rune Jakobsson och Susanne Gunnersen. Foto: Dragan Popovic


Hör musiken, söker efter orden Rune Jakobsson och Susanne Gunnersen. Foto: Dragan Popovic


Hör musiken, söker efter orden - Stadra sommarscen
”Rune Jakobsson är en lagom porträttlik Gullberg och med sin behagliga röst och sin mjukt kärleksfulla och lågmält kultiverade framtoning framstår han som idealisk för rollen.”
(Sten Wistrand,
www.kulturdelen.com 1/7 2012)





Berättelsen om Romeo och Julia Rune Jakobsson och Magnus Wetterholm

Berättelsen om Romeo och Julia – Nora teater
Pjäsen börjar och Magnus Wetterholm och Rune Jakobsson spelar samtliga roller. Det är rappt och roligt.
Regissören Olle Törnqvist har gjort en lättillgänglig version av pjäsen.”
(Julia Myllylä, Nerikes Allehanda 23/11 2011)


Marika Lagercrantz, Magnus Wetterholm, Rune Jakobsson och Eva Haldert

Den fjärde rosen - Stadra sommarscen 
Uppsättningen, i regi av Johan Bernander, börjar som en vanlig konstnärsbiografi på teatern, med kända citat och företeelser, men utvecklas till något större: en komedi-fars med mörka stråk. /…/ Ernest Hemingway kom gärna på besök, men blir i Rune Jakobssons roliga snabbporträtt rejält sur och skäller om lesbianer, när han kallas skör i självbiografin. ”
(Sara Granath, Svenska Dagbladet 19/7 2011)



Den fjärde rosen - Stadra sommarscen 
”… - och sen är jag särskilt förtjust i Rune Jakobsson, en av Stadras mångåriga spelare som får fängslande närvaro i alla sina karaktärer, även så i en ”skör” Hemingway… Liksom efter tidigare pjäser i Stadra lämnar man den sommardoftande
spelplatsen med goda vibrationer längst inne. Närheten i teaterladan, engagemanget över rampen, leklusten och
kärleken till fantasin – allt finns där i Stadra som på få andra spelplatser.”

(Martin Dyfverman, Sveriges Radio P4 Örebro 1/8 2011)

Den fjärde rosen - Stadra sommarscen 
En, enligt Gertrude Stein, skör Hemingway, fint gestaltad av Rune Jakobsson. Som till publikens glädje, gör en
minst sagt skojig entré mot slutet av föreställningen. Och ordekvilibristen Apollinaire finns med han också.
Även han spelad av Jakobsson.”
(Agneta Wistrand Rosendal,
www.kulturdelen.com 17/7 2011)


Drömfångarna Rune Jakobsson och Siv Eriksson

Drömfångarna - Pygméteatern och Teater DaCapo 
"Rune Jakobsson, som också skrivit manus, gör en stundom överentusiastisk stundom deprimerad blivande pappa.
Han gör det med en känsla för både komisk och dramatisk timing"
(John Sjögren, Uppsala Nya Tidning 29/10 2010)


Vill ha dig Rune Jakobsson och Ellen Hennig

Vill ha dig - Stadra sommarscen 
"Ett fynd på Stadra sommarscen. /…/ Det är en underbar turnering av det kända temat.
/…/ Man ser själsdramat på exakt hundra års avstånd men upplever det som dagsaktuellt.
Vilken exempelsamling! Rune Jakobsson som den naive äkta mannen, blivande statsråd i den tidens alliansregering."
(Leif Zern, Dagens Nyheter 3/8 2010)


Vill ha dig Ellen Hennig, Duncan Green, Rune Jakobsson, Eva Haldert och Magnus Wetterholm

Vill ha dig - Stadra sommarscen 
"Stadra sommarscen spelar passionerad pärla./…/ Därför blir det vittert, lekfullt och väldigt bra.
/…/ Det är helt enkelt en väldigt bra text som passar bra in i den tradition Stadra gjort till sin,
att fokusera på stora författarskap. Det är också ord som blir kött i skådespelarnas händer
eftersom ensemblen tycks som klippt och skuren för sina respektive roller. /…/
… och den korrekte maken, spelad av Rune Jakobsson, som dock antyder att det finns
häftiga känslor under den välkammade kalufsen. /…/ Vill ha dig är helt enkelt en liten pärla…"
(Benny Abrahamsson, Karlskoga Tidning 3/7 2010)


Vill ha dig Ellen Hennig och Rune Jakobsson

Vill ha dig - Stadra sommarscen 
"Här bjuds en bitvis intensiv och gripande uppgörelse med befriande humorblänk i dialogen.
Rune Jacobsson ger sin Marcus huggtänder när tidens konventionella kvinnosyn kikar fram. /…/
"Vill ha dig" känns som en ömsint kyss i halsgropen. Förförisk teatermagi vid Greckens somriga strand."
(Dixie Ericson, Nerikes Allehanda 2/7 2010)

Den itusågade damen – Stadra sommarscen 
Rune Jacobsson lyfter fram det egna hos mamman och Roses tyske make och en hel del däremellan… /…/ 
… finns det många roliga moment som lyser upp den grundläggande melankolin. Det handlar om väl valda detaljer, 
karakteristiska ordvändningar och det precisa sätt som Rune Jacobsson uttalar ordet Helsingborg.”
(Sara Granath, Svenska Dagbladet 9/7 2009)


Den itusågade damen Magnus Wetterholm, Rune Jakobsson, Ia Langhammer och Ninn Persson

Den itusågade damen – Stadra sommarscen 
Hon - och systern Helmy – har en mamma (komiskt och tragiskt framställd av Rune Jacobsson) som far
land och rike kring som demonstratris av strumpor och diverse annat.”
(Mats Dahlberg, Nya Wermlands-Tidningen 11/7 2009)

Gubben och blomman – Pygméteatern 
Det är en rätt underbar liten pjäs som Pygméteatern bjuder på. En fantasifull komedi om ensamhet och rädsla att möta livet.
Men också om hopp, mod och kärlek. /…/ …Rune Jacobsson spelar gubben med värme och hög igenkänningsfaktor.
(Jan Björkegren, Linköpings Tidning/Kinda Posten 3/4 2009)

Gubben och blomman – Pygméteatern 
The production featured a wonderful actor with great focus and the ability to bring the ”flower” object puppet to life. 
His ingratiating personal warmth invited me to think about my own older relatives and friends and left me wanting to take a
moment and make a phone call to express my love and appreciation.”
  (Jerry Bickel,
www.wap-prague.org)


Kungens komediant Magnus Wetterholm, Eva Millberg, Peter Bergared, Anna-Lena Schöllin och Rune Jakobsson

Kungens komediant - Stadra sommarscen 
"Lyckopiller /…/ Rune Jacobsson i rollen som Hjortsberg leder oss varsamt in i berättelsens kärna. /…/ Det lever i varje ögonblick. Bättre kan man inte illustrera tankegångarna i Agneta Pleijels roman, som är ett försvar av den sorts teater som Lars Hjortsberg förkroppsligade, denne specialist på de "hariga och klenmodiga", åsnan mellan två hötappar." 
(Leif Zern, Dagens Nyheter 4/7 2008)

Kungens komediant - Stadra sommarscen 
"Kungligt roligt och poetiskt med komedianten i Stadra /…/ Rune Jacobsson lyckas med små medel få mig att tro på Hjortsberg både som ofött, ångestladdat foster och ångerfull åldring." 
(Agneta W Rosendal, Nerikes Allehanda 4/7 2008)


Kungens komediant Rune Jakobsson och Magnus Wetterholm

Kungens komediant - Stadra sommarscen 
"Lars Hjortsberg, nyansrikt och känsligt spelad av Rune Jacobsson,…" 
(Mats Dahlberg, Nya Wermlands-Tidningen 8/7 2008)

Kungens komediant - Stadra sommarscen 
"… börjar det lovande med det finstämda mötet mellan Bergared och Jacobsson, som båda har känsla för den betydelsefulla detaljen. /…/ Berättelsen knyts samman i en långsam, stark scen mellan Liten och Hjortsberg." 
(Sara Granath, Svenska Dagbladet 8/7 2008)


Kungens komediant Anna-Lena Schöllin och Rune Jakobsson

Kungens komediant - Stadra sommarscen 
"Rune Jacobsson, som i Stadras lysande fjolårsuppsättning Objudna gäster bar rollen som Hjalmar Bergman, gestaltar i år Lars Hjortsberg, från barnslig lekfullhet till eftersinnande självrannsakan." 
(Ann Lystedt, Vestmanland läns tidning 11/7 2008)

Kungens komediant - Stadra sommarscen 
"Kungens komediant ny fullträff på Stadra Sommarscen /…/ Rune Jacobsson låter då och då publiken förstå varför skådespelaren Hjortsberg fick uppskattning som underhållare och klär dessa glimtar i en mimik som skulle kunna vara hämtade från Brasse Brännström under myror och elefantperioden. Eller möjligen Tokers inslag i Disneys Snövit." 
(Benny Abrahamsson, Karlskoga Tidning 11/7 2008)

Lyckan kommer, lyckan går, lyckan snubblar... - Teater DaCapo
"Rune Jacobsson (Oskar) har full kontakt mellan sitt kroppsspråk och sina repliker och
kan mana fram helt andra rum än det som syns på scenen."
(Mårten Markne, UNT 2/3 2008)


Objudna gäster Emma Sildén, Magnus Wetterholm, Rune Jakobsson och Ia Langhammer

Objudna gäster - Stadra sommarscen
"Rune Jacobsson som Bergman och Ia Langhammer som Lagerlöf gestaltar suveräniteten i författarrollen sida vid sida med klumpedunseri och panelhöneri i det verkliga livet. Här går den glada tonen över i ett allvar som skulle kunna bli ett helt eget drama. Det är mycket gripande." 
(Sara Granath, Svenska Dagbladet 6/7 2007)

Objudna gäster - Stadra sommarscen
"Rune Jacobsson gör rollen som Hjalmar Bergman och han gör det ohyggligt bra. Truligheten, det älskade barnet som plötsligt mobbas när han möter verkligheten i skolan utanför moderns ömma famn. Den briljante berättaren, fantasten, mannen som skrev sin egen dödsruna och som dog utfestad, utbränd, i förnedring."
 (Benny Abrahamsson, Karlskoga Tidning 7/7 2007)

Nästintill ett äventyr - Teater DaCapo
”… bjuder på åtskilligt med igenkänning, smärta och skratt. /…/ Både text och skådespeleri är charmerande. Scenografin
enkel smart. När en parkbänk i en handvändning förvandlas till flådig sammetssoffa utbryter spontana applåder. /…/
… mycket skickligt spelad.”
(Ella Andrén, Motala Tidning 22/10 2007)

I ett obevakat ögonblick… - Teater DaCapo
"Rune Jacobsson! Med en mimik (och ett skrik) som skulle kunna "väcka upp en död". En suverän på scenen från första minut, till sista. Likväl som man skulle vilja kasta sig upp från sin bekväma fåtölj för att strypa honom, likväl skrattar man tacksamt åt honom för att han lyckas roa så i nästan två (korta) timmar."
(ElisaBeth Fält, Karlskoga Kuriren 23/10 2006)

I ett obevakat ögonblick… - Teater DaCapo
"… och Rune Jacobssons fina skådespelararbete. Proffsigt, koncentrerat och nyansrikt." 
(Tom Wilhelms, Vasabladet 12/2 2006)


I ett obevakat ögonblick... Rune Jakobsson och Siv Eriksson

I ett obevakat ögonblick… - Teater DaCapo
"I rollerna ser vi Siv Eriksson och Rune Jacobsson, två starka scenpersonligheter med energi och närvaro. De får de dråpliga, vardagsnära och helt vansinniga situationerna att bli sanslöst roliga och överraskande, och publiken får många goda skratt." 
(Ulrika Frisentorp, Ljusdals-Posten 24/2 2006)

I ett obevakat ögonblick… - Teater DaCapo
"Extra styrka får anrättningen av att den bärs fram av Erikssons och Jacobssons variationsrika skådespeleri." 
(Gunnar Lindén, Nerikes Allehanda 23/1 2006)

I ett obevakat ögonblick… - Teater DaCapo
"Siv Eriksson och Rune Jacobsson är båda briljanta i sitt skådespel. Det är enkelt och sparsmakat
och de får fram känslorna utan överspel." 
(Therese Hansson, Södermanlands Nyheter 27/10 2005)

I ett obevakat ögonblick… - Teater DaCapo
"Skådespelarna Siv Eriksson och Rune Jacobsson gör en förnämlig tolkning och är värda stort beröm
för sitt spel som Mannen och Kvinnan." 
(Rolf Johansson, Falköpings Tidning 22/10 2005)

I ett obevakat ögonblick… - Teater DaCapo
"Skådespelarna Siv Eriksson och Rune Jacobsson har dessutom en enastående fin förmåga att nå fram, var för sig ifrån sin kant. /…/ 
Men i första hand är det skådespelarnas insatser som är helgjutna." 
(Henrik Bergkvist, Norra Skåne 28/9 2005)

I ett obevakat ögonblick… - Teater DaCapo
"Rune Jacobsson lyckas, bland annat när mannen i föreställningen pratar med sin döda mamma,
vara både rolig och gripande på en gång.  Det är imponerande mimik." 
(Tina Jeppsson, Barometern 23/9 2005)

I ett obevakat ögonblick… - Teater DaCapo
"Rune Jacobsson har god kontakt med barnet i sin rollfigur i inledningens mer ömkliga entréer. Likt en skicklig clown spelar han fram 
de underliggande mörka stämningarna i rollkaraktären genom ett raster av komik." 
(Susanne Sigroth-Lambe, Upsala Nya Tidning 16/10 2004)


Pojken med Stålmansdräkten Rune Jakobsson och Siv Eriksson

Pojken med Stålmansdräkten - Teater DaCapo
"Vuxne Rune Jacobsson gestaltar Arvid på ett trovärdigt och gripande sätt. Arvids upptåg och barnsliga sätt att beskriva situationer känns igen hos den yngre delen av publiken, medan de vuxna skrattar åt repliker som den på dagis: "Kom ned från taket! Det är faktiskt dags att lägga pärlplattor nu!" /…/ Arvid som bedrövat, desillusionerat mobbningsoffer är särskilt väl framställt. Vaggande, lite ängsligt, precis som ett barn." 
(Anna Lindgren, Upsala Nya Tidning 1/10 2002)


Århundradets kärlekssaga Rune Jakobsson och Siv Eriksson

Århundradets kärlekssaga - Teater DaCapo
"Skådespelarna Siv Eriksson och Rune Jacobsson gestaltar paret och lyckas skapa en intensiv och dynamisk föreställning … 
De är lyhörda på varje liten nyans i texten ..." 
(Anders Gustafsson, Borlänge Tidning 23/2 2002)


Kattmössan Rune Jakobsson och Siv Eriksson

Kattmössan - Teater DaCapo
"Siv Eriksson och Rune Jacobsson är två mycket jämspelta skådespelare som i ett utmärkt samspel förmår att tydligt och 
expressivt gestalta karaktärernas kontraster." 
(Jakob S. Jonsson, Jönköpings-Posten 27/11 2000)


Mina och Kåge Siv Eriksson och Rune Jakobsson

Mina och Kåge - Teater DaCapo
"Med små medel och stor yrkesskicklighet får duon Eriksson-Jacobsson fram både djupet och nyanserna i den höglundska relationsproblematiken så det blir ytterst njutningsrikt också för de vuxna." 
(Märta Tikkanen, Hufvudstadsbladet 3/11 - 2003)

Mina och Kåge - Teater DaCapo
"De led med den övergivna Mina och skrattade gott åt den exalterade, hemvändande turisten Kåge
(En lysande monolog av Rune Jacobsson)." 
(Bertil Danielsson, Nya Ludvika Tidning 1/10 1999)

Mina och Kåge - Teater DaCapo
"Spelet av Siv Eriksson och Rune Jacobsson är helt briljant, i detaljer såväl som helhet. /…/ Både Siv Eriksson och Rune Jacobsson har i sitt spel ett genomtänkt, fint auktoritativt agerande som ytterst intensivt levandegör Mina och Kåge." 
(Ingvar Engvén, Borlänge Tidning 16/9 1999)

Tant Blomma - Teater DaCapo
"Rune Jacobsson som bebis är totalt övertygande och helgjuten vare sig han levererar brådmogenheter eller dräggelfyllda gurglingar."
(Jenny Andreasson, Ergo nr 12 1996)


Drömmen om Mallorca Jan Unestam, Rune Jakobsson och Magnus Nylander

Drömmen om Mallorca - Månteatern
"De förhoppningsfulla sönerna Erik och Johan görs sympatiskt av Rune Jacobsson och Jan Unestam." 
(CarlHåkan Larsén, Sydsvenska Dagbladet 29/9 1992)


Kabaré Lust Rune Jakobsson, Mari-Ann Roos, Boel Simonsson och Siv Eriksson

Kabaré Lust - Teater DaCapo
"Här finns dock ett flertal fullträffar och till dessa hör tveklöst Rune Jacobssons smetiga crooner, som i en prålig schlager besjunger sin egen förträfflighet ("jag behöver mig…") ända tills de tre doaflickorna får nog och kopplar stryptag på honom.
En lysande nummer och därtill med baktanke - självuppskattning kan ju vara en form av "lust"." 
(Ulf Gustavsson, Upsala Nya Tidning 31/12 1990)


Momo Mari-Ann Roos, Håkan Johansson och Rune Jakobsson

Momo - eller kampen om tiden - Teater DaCapo
"Rune Jacobsson har en drivande spelglädje som tar sig de mest kontrasterande uttryck. Hans guide Gigi, mekanisk docka och en av herrarna Grå är snabbt karaktäriserade figurer som alla faller väl på plats i helheten.
Hans röstvariationer är uttrycksfulla och en ren njutning att avlyssna." 
(Ingvar Engvén, Borlänge Tidning 26/9 1988)

Momo - eller kampen om tiden - Teater DaCapo
"'De grå' Rune Jacobsson och Håkan Johansson kastar sig mellan sina olika roller med elegant proffsighet och särskilt den förstnämnde imponerar med bl. a. sin gestaltning av 'Momos' mekaniska docka där han lyckas få till en så metallisk klang i rösten att ett slag med hammare mot plåt vid en jämförelse framstår som en smekning för örat." 
(Bertil Danielsson, Ludvika Tidning 23/9 1988)

Momo - eller kampen om tiden - Teater DaCapo
"Rune Jacobsson och Håkan Johanson ger prov på dramatisk mångfald i gestaltningarna av Momos vänner liksom av de grå herrarnas list och iskyla. Rune Jacobsson har ett beundransvärt fysiskt utspel, t ex när han förvandlas till docka med metalliskt mässande röst, i kontrast till den sprudlande Momo. Av de grå herrarna är det hans figur som gör det kusligaste intrycket." 
(Ulf Gustavsson, Upsala Nya Tidning 19/1 1988)

Fars dag - Teater Lusta
"Ingen bör egentligen nämnas före någon annan. Ändå kan jag inte låta bli att notera …, samt Rune Jacobsson som rakt igenom föreställningen spelar halvpackad så att man nästan tycker sig känna whiskystanken." 
(Inga-Lill Valfridsson, Aftonbladet 27/4 1986)