Nyheter från Teater DaCapo

(Uppdaterad 2017-11-10)

 

Premiär!
Man skulle veta vad lycka är
Lördagen den 2 december kl. 19.30 och söndagen den 3 december kl. 16.00.
Spelas på Gottsunda dans & teater (Valthornsvägen 11 i Gottsunda centrum).

Biljetter beställer du på:
https://kulturbiljetter.se/evenemang/3080/man-skulle-veta-vad-lycka-är



Teater DaCapo presenterar:
Man skulle veta vad lycka är
Texter av Solja Krapu, musik Benjamin Britten

Vad är lycka? Att vinna högsta vinsten? En strålande karriär? Att det alltid är solsken? Att äntligen hitta en vän och ljuv musik uppstår?
Är lyckan en gåva? En rättighet? Kan man kräva lycka? Kan man köpa lycka? Eller kan man helt enkelt bara bestämma sig för att vara lycklig?

I Solja Krapus underfundiga och humoristiska texter och till cellomusik av Benjamin Britten, träffas en man och en kvinna. Det bär av på en hejdlös seglats, med var sitt segel.
Ska de hitta lyckan? Tänk om det är för sent…




Rune: Hej Anja Strautmanis och välkommen till Teater DaCapo!

Anja: Tack! Jag är så glad att få vara med!

Siv: I föreställningen Man skulle veta vad lycka är kommer du att spela delar ur ett stycke för solocello av Benjamin Britten. Vad har du för förhållande till honom? Har du spelat Britten förut?

Anja: Jag har egentligen inget djupare förhållande till Britten mer än att jag länge varit nyfiken på att spela hans cellosviter. Jag har tidigare spelat och lyssnat till några av hans mest kända orkesterverk The Young Person’s Guide to the Orchestra och War Requiem. Sedan vad det gäller detta projekt så var det egentligen Runes idé att vi skulle testa just Britten och just den tredje sviten.

Rune: Föreställningen bygger på texter av Solja Krapu. Vad tycker du föreställningen handlar om? Vad betyder den för dig?

Anja: Jag tycker att föreställningen handlar om livet, kanske till och med meningen med livet vare sig man är ensam eller i sällskap. Mitt eget och andras människovärde sätts i centrum för tankarna. Det känns som att det är väldigt viktigt att tänka på hur jag vill att mitt liv ska vara och vad som gör mig lycklig och hur det också förändras under tidens gång. Under min uppväxt har vi ofta pratat om livet och alla dess svårigheter vid middagsbordet eller under bilfärder och har ibland varit sams och ibland oense om hur livets olika faser ska hanteras men jag upplever hos många av mina vänner att dom inte haft detta med sig från sina hem och då tänker jag att om man kommer och ser denna pjäs så kanske den sätter igång livsviktiga samtal där hemma i stugorna.

Siv: Du har väldigt bra fokus när du är på scenen. Hur är det att spela med i en teaterföreställning och samspela med skådespelare?

Anja: Detta är ju något jag fått upptäcka att jag älskar att göra! Dom gånger jag spelat i teaterföreställningar har jag upplevt att musiken får en egen roll, den blir liksom meningsfull på ett annat sätt än när den är ensam på scenen. Känslan blir så stark tycker jag att kunna understödja text med musik och att det förtydligar vad som menas. Och processen att tillsammans med skådespelarna vrida och vända på textmeningar och musikmeningar för att vara säkra på att vi menar samma sak och att publiken sedan ska uppfatta desamma, det tycker jag är så spännande. Detta sättet att tänka och jobba på har jag tagit med mig i arbetet med den pianotrio jag annars spelar i där vi numera också jobbar med att göra våra konserter till helhetsupplevelser.

Rune: Har du något favoritverk som du gillar att spela?

Anja: Jag gillar att spela cello! Jag gillar att öva på stycken som jag övat på länge som Haydn D-dur eller Dvoraks cellokonsert i H-moll men dom spelar jag ju aldrig om det inte är någon provspelning. Sen som cellist måste man ju säga att man gillar att spela Bach, eftersom han komponerat så fantastisk musik för solocello. Med trion spelar vi mycket tango, en hel del komponerat av Astor Piazzolla men också ren klassisk musik av systrarna Boulanger. Haha det var mitt korta svar på den frågan.